vi glömmer att det är svalare i skuggan för solen ligger på och lyser, gör allt så förbannat varmt för stunden

vi låter oss luras av solen. från ljusårs avstånd kastar den sitt skimmer till vår värld. skänker sitt ljus till oss, så att vi kan jaga solkatter längs husväggarna och bländas av dess reflektioner i glasen. vi låter oss luras. för solen väcker världen, får människor och växter att vakna. får staden att sucka med liv. andas lätt om morgonen. ljuset och värmen som den ger får oss att tro att det nästan är sommar. för alldeles snart är det maj och jag behöver nog inte jackan idag heller. men vi glömmer att det blåser. och vi glömmer att varje hus i staden kastar en skugga på trottoaren. vi börjar även jaga solsidor.
när solen väl är här, skänker oss den värme vi länge längtat efter och det ljus vi saknat sedan augusti och september, tar vi på oss solglasögon. vi låssas att vi tar säkra steg, men egentligen flackar blicken där under. vi tror vi kan lura staden. vi tackar solen för att vi kan dölja oss från omvärlden. och vi knyter också armarna i knopar, för att hålla tröjorna närmre. vi märkte visst att solen dalar även idag och skuggorna blir fler.
men snart, inte riktigt än, är allt detta lögn. för solen kommer än dag och några dagar efter det, att värma våra bara ryggar och slicka oss i ansiktet. och vi kommer då inte behöva oroa oss för skugga, vi kommer snarare söka den. och vi kommer inte oroa oss om vinden, vi kommer istället tacka den. för att den skänkte oss aningen svalka i den heta sommaren.