frågade du och jag svarade per automatik för mitt huvud letade febrilt men jag kunde inte finna svaret fast jag vet att jag visste det för inte alltför länge sedan. det var sanningen jag levde i då och som om jag nu med din fråga väcktes ur en dimma så tjock att jag inget kunnat se, inte märkt att jag blundat utan istället levt med explotionerna av tusen fyrverkerier på insidan av mina ögonlock som min verklighet. men jag kunde inte komma på det nu. jag kunde inte se. för orden som kröp fram ur skuggorna av mitt huvud var antingen repliker jag känt till som sanningen eller ord som var för egoistiska för att kunna uttryckas. istället svarade jag med en tyst viskning jag vet inte.
No comments:
Post a Comment