moving

here

it

with every dripping drop it grew
expanding from inside
filling to the brim
exceeding the bounds
and it was amazingly inconceivable
that it with your tunes
could grow
and in the absent of you and in the presence of your voice
I understood that this is on another level than what we might think, whatever it might be
because to give it a name would only put up limits and that is the last thing we can do

I am the rain

waste

I found memories. they make me long for the future even more. are you with me for another round baby?

we could fly in that world, because wings where not needed

carried by the smile by the nothingness of air by the absent of solid ground by the will and by the eagerness we would fly only by these supporting us making us steady and your limbs as well as your body would in the world where we could fly be vigorous and your breaths deep and powerful you would through yourself up into the endless sky where birds swam though you would still name it sky and from distance you would call out to me that there was no need to be afraid because the sky was so deep that no one could drown

verklighet parallell

jag jagar bevis som stärker min verklighetsuppfattning
att jag skulle bo i sanningens land
tvetydiga tecken tolkar jag som axiomer för min egen bild
jag försöker veta att jag bor i verkligheten
att det är du som svävar parallellt
men sanningsord svävar endast från tysta läppar

en sommardag

när vi om förmiddagen sågs hade jag kameran med mig. du sa "det är som om man ser mer med en kamera i handen" och jag svarade "mmm" precis innan spegelreflexen dundrade i skuggan under lönnen, då jag förevigade dina händer som knöt en liten bukett inte större än ett lillfinger. vi vandrade på solbelysta gator, fast i skuggan och jag skrattade "ingen fara" åt att du sökte dig dit. vid en fin vägg, där puttsen fallit bort och blottade teglet, bad jag dig att ställa dig. vinden lyfte ditt hår en aning och det var som om luften just i ögonblicket höll andan för att bevara det där, bevara dig i stunden, tills jag tagit bilden och en till för att sedan gå vidare. då och då stötte vi på folk som du kände och som jag kände, för Stockholm är en liten stad och ibland verkar det som om hela Stockholm är Söder, visst kan det kännas så när man för en dag tycks känna alla. och det är så skönt att jag börjat se omvärlden igen, börjat fota.

rädda liv

är det någon mer än brandkåren, ambulansen och polisen som räddat liv inatt?
är det någon mer
som räddat liv med ord?
ord som kedjor som halas ut
att greppa tag i och dras upp med
är det någon mer som räddat liv?
räddat ett liv med en kyss inatt?
räddat ett liv med en varm tunga och långa armar som räcker sträcker sig för att famna om
en famn en hamn till dig inatt
när du inte kunde ta dig hem
någons bröstkorg som blev ditt hem inatt?
är det någon som inatt räddat ett liv med blicken?
som just då valde att se kanske inte valde hade ett val men såg och med blicken
som strålkastare räddade ett liv inatt
för att se såg och mötte
blicken som var en letande tunnel du fyllde den
med ljus inatt
att det kan vara så enkelt svårt att hålla hårt om ett att rädda ett liv om natten inatt?

301

chocolate

Martynka Wawrzyniak and her husband Richard Kern have done a video where he covers her in chocolate. watch it here.
for me it stands for/the message I interpret in the video/is the absurdness of us. the human being in the civilized life, filled to the brim with things we do not take notice of. this video shows how we non stop rejectfully stuff ourselves with things we don't want. how we forget to listen to ourselves, and our body is one part of that half. there is no such things as me and my body. one unit. your body is not a medium of transportation of your head, your mind, your intelligence. they work together, and together they fall apart as they rebuilt themselves again when they both are ready for it.
you may consider this video a bit of offensive to watch. at least I did, somehow. in a euphemism way it describes our lives. anyhow some of us.
thanks Nina Andersson for sending this video to me.

den här gången var det inte jag som skrattade högt

du gick bredvid mig
i värmen
vi pratade och du
skrattade högt
och jag
log för jag förstod inte riktigt vad du skrattade åt
det slog mig att det var du
och inte jag
för annars förut då brukade jag alltid skratta högst

makthavare

trampa på alla tår jag har
riv sönder alla nerver
demolera alla mina drömmar mellan dina händer
på en sekund är skrämselsåren upprivna
slit loss allt hopp jag uppbyggt
förkasta alla planer
släng alla mina idéer i väggen
gå
och känn dig nöjd

var du eller var jag vilka blev vi är idag

undrar vem du är
om du alltid var
så som du tillsynes är nu
bara det att jag inte såg
då
undrar vem jag var
innan och sedan blev
till hur jag är idag
på grund av eller tack vare
det som skedde
och det jag skrev

iaktta

jag tittar och tittar
för jag vill se när det rasar
se det kollapsa framför mig
och jag vet att jag är oförmögen att göra någonting åt saken
det är det som är lättnaden
i sönderfallet kommer friheten

funderingar i mitt kök klockan strax över ett

mina vänner säger att mitt kök är speciellt. att just mitt kök är mysigt. jag undrar om det har med mig att göra, vilket snarare är en självgod önskan än en reell fråga, eller om det är tack vare stunderna vi delat i mitt ljusblå kök. jag tror det. tack vare timmar av att dricka te och prata. och frukostar. här sitter jag i alla fall nu, ovetandes om att klockan hunnit bli strax över ett. la märke till det först nu. samtal kan få mig så uppslukad. innan jag skrivit klart det här kommer den tickat närmare två, vilket är ett logiskt faktum. ens dumt att nämna, vi vet ju alla att tiden går. i mitt kök sitter jag och funderar på mitt livspuzzel. jag frågar mig vart jag vill ta mitt liv, här näst. för den sista skoluppgiften har jag lämnat in. vad jag skrek av lycka i fredags! övergången mellan skolliv till icke-skolliv är ett helt nytt kodat system att sätta sig in i. även fast jag jobbat sedan tidigare är det här något helt nytt, som jag måste och vill förstå mig på. just nu är det som om jag försöker greppa tag i massa olika trådar men det går inte riktigt... jag behöver mer tid och tiden behöver också att jag väntar in den.
i köket svävar en kemisk doft av hallon på mittemellannivå. för mitt aceton luktar hallon och jag skall måla om mina naglar. hon på salongen gjorde dem ljusa men jag sakll göra dem svarta. jag kände att det skulle passa morgondagen. jag dricker Ramlösa också. förut tyckte jag inte alls om mineralvatten. ett dumt påfund som smakade beskt var det. jag har druckit en halvliter. förmodligen ska jag gå och lägga mig nu. jag vet inte. förpliktelser har jag inte direkt, men är stressad ändå. kanske vill jag måla. kanske bör jag måla. jag vet inte men det gör inget heller.

self stressed girl

after the moment

misstag går inte riktigt att dölja

du har en särskild burk för sudd, så att du vet vart du skall gå när du gjort fel. en särskild burk för sud, du vet: inga problem. med misstag. för du är så jäkla rädd. de är din räddning, din bakväg du smiter ut, din utväg på bruk. inga problem. och den har lock. du vet att sudden hålls instängda där. och den är rund. omöjligt att orientera sig i dess mörker. sudden kommer bli galna där.
burken står i det vita skåpet. inklämda. tillsammans med de misstag du inte kunde rader och korrigera varken slänga. och syns in te de detaljer du försökt sudda ut ändå? syns de inte svagt som ärr i pappret? om inte det, har de i alla fall gjort avtryck på det papper som därefter följer i ditt block, som varit till underlag då dina misstag gjordes och där sköts ifrån. låt blyertspennan lätt svepa över den plats där misstagen gjordes. där de tog spjärn. de kommer då framträda. fast som ljusa och omgivningen som mörk. grå.

my favorite litte haunt

going though my old documents I stumbled over this.

My Favourite Little Haunt

by Lovisa Ingman 2009 September 12th

I found it hard to pick a particular place to write about. For me things like that come and go. Besides, in my opinion, what matters is whom you are with, not the place you are actually at.
A place can turn into beautiful; to your favourite, just for the reason of the company you share an experience with, at that very spot. It has to do with the memories you connect it with. On the other hand, I ought to agree with the ones who say they just love a place to be alone at, where they can have time of their own, and some peace and quiet. Why not combine those two? Who said one thing excluded the other?
Therefore I chose to write about the garden outside my fathers’ house, the garden that puts me in a good, relaxed mood, where I can breath freshly.

In summer, the grass is green, the flowers red, yellow and purple. The wild strawberries make the lawn dotted of red, and the raspberries and the currants grow juicy in their bushes. Swallows are flying high up in the blue sky. You can only see a few clouds. Far away in the distance, they look like thin cotton wads someone tried to throw away, but did not succeed completely.
In my sleep I can hear dad cluttering in the kitchen from below, but it does not awake me. What wakes me up is my little sister. She comes in with a smile all over her tiny round face and crawls up into my bed. She wants to play different games and we count her toes.
Barefoot I walk out in the garden, the grass is soft and smooth beneath my feet. One by one I pick the raspberries and put them in a colourful pot I brought with me. In the kitchen, I make them into a perfect milkshake, which I have in the morning sun at the veranda where the sun glares down through the foliage. I sit there, sipping my milkshake, a warm breeze sweeps by and makes me wonder why it is not summer all year around.
However, the autumn makes me understand that. It comes with a change in the wind that brings the scent of damp earth, leaves and fruit that have fallen to the ground. Someone is burning fallen leaves, and the pillar of smoke rises whirling to the sky.
The colours shift from all green into sparkling countless of yellows, warm oranges, reds and browns. I pick the apples by climbing up the tree. In the evening I make an apple pie whoes aroma of cinnamon fills the entire house.
When winter comes, and all the snowmen there is to do are done, and a lantern of snowballs is made and lit outside the front door, I recall the summer memories from the garden. I recall the smell of barbeque in the lukewarm evenings, the chatter and laughter of the guests, the calm mood and happiness of simply laying on a blanket in the garden with someone you particularly like, just talking. Moreover, if you have strength enough you can stretch out your arm to pick a redcurrant or a raspberry.
Maybe I like to have a garden so much because it reminds me of all my earlier summers at our summer place in the countryside in the archipelago, where I spent my summers when I was little. The summers when my cousins and me ran around in our great woods playing cowboys and Indians, building huts in the trees and castles in the sand on our beach. Or maybe it is because it reminds me of the crystal of mind I get when I wander in the woods, barefoot without getting any scratches on my sole.

lyckorus

skriker för att adrenalinet pumpar på för att det strömmar till och får kroppen att flyga okontrollerat omkring benen böjs och sträcks skjuter ifrån i livlig fart från underlag som färdas ibland faller vi nästan men vi fångar upp varandra varje gång för detta är att leva lycklig när friheten tar vid när vi nu når den och den är en dröm som slår in en saga vi läste när vi var små någonting som hände andra men inte oss för så gamla skulle vi nog aldrig bli
jag som den galna skriker tills det inte finns någon luft kvar och måste suga i mig ny skriker för att det är otroligt för att vi tog oss hit för att det är er jag är här med för att vi är här för att nuet är fantastiskt
öl överallt rinner ned från håret ansiktet glänser sticker i ögonen smaken i munnen kläderna absorberar rinner ned på benen skorna blir till sjöar inuti stänker ut på gatan nedanför och bilarna som passerar och vi är oövervinnerligt lyckliga
till musiken sprudlar vi vill visa världen att vi är unga vi är klara med denna skit se på oss fan vad vi är bäst! omfamnar gång på gång om och om igen och åter igen för att vi är här tillsammans för att det är över nu och en början kan ta vid som vi skapar individuellt för oss själva
fy fan vad jag är euforisk

four sketches

ett skeende som passerade lika snabbt förbi som en långsam promenad mellan Karlavägen och Tyskbagargatan

från en himmel varifrån solen blickade igenom molnens gap, rusade stora, tunga droppar ned. det var snarare luften som girade för dem än det motsatta. de sköts ned hårt. blev träffsäkra. men inte hukade människorna sig för dem, då solen närvarar finns det knappast mycket att rygga för. istället sprang de, iklädda förvånande leenden tog de skydd under utskjutande tak och markiser. vinden vinklade vattnet. det kastades i en sådan vinkel att det ingav känslan att mer av mig våtlades än vad som annars skulle skett, utan vinden. en regnbåge slogs upp ovanför hustaken, under de mörka molnen, som för att markera att de inte var välkomna här.

en dag i en studio fylld av kroppar som vandrade i något de inte visste vad det var, ingen sa det heller

det märktes inte i rummet, men jag som just vandrat utanför visste att hettan stekte. för dem var det inte heller troligt, för vinden som åt sig in genom den öppna dörren var kall. de rös, till och med huttrade till ibland. jag stängde dörren och sa det är varmt, 20 grader. kanske de inte trodde mig, men det var ljust ute och det såg nog alla genom glasen.
skuggorna var det enda som hade betydelse. skapa skuggor, bli av med skuggor. skapa skuggor på rätt plats, lyfta bort dem från fel. med ljus. och akta så att inte händerna dör. ja, akta dig för stelhet. det ska synas rörelse i stillbild.
överdrivet iaktta utan att någon kan säga till. fokusera blicken på en punkt, ett ting, en del av ett ting eller person och det blir det enda som existerar. suger åt sig all uppmärksamhet om vad som finns och blir det enda, för en stund. ingen kan säga någonting för mitt jobb var att glo sönder och samman. ögonen tills de behövde blinkas fuktiga.
idéer som strömmar till, förslag. och jag i tystnaden fick rätt om vad som sedan fastställdes vara bäst. en bevismetod för egen del där jag fick möjligheten att inse att jag kan, jag har ett öga för detta med bild. jag börjar kunna stå rakryggad när jag säger det. idag var det en dag, den första dagen. jag ska skapa tusental till.

utan dig skulle dagen blott bli fragment från förr

sitt med mig i soffan, kära du sitt jämte mig
berätta för mig hur jag var när jag inte var
få mig att minnas det som inte fanns,
det som svävade parallellt med mig men som jag vägrade se
plocka fram detaljerna jag gömde, det som jag inte trodde fanns
prata med mig för jag lyssnar
till de ord du egentligen inte vill säga någon
men orden, säg dem till mig för jag finns här och vill lyssna
andas ut med mig och andas in dig
för jag skall också hjälpa dig
att finnas till
och mer än så
för vi skall vinna
vi två
vi är inte födda för att förlora

in your life there should be a you

wondrous

have no doubt in yourself and life

put your beliefe in these

like you trust the water to carry you

if you do not then do, to the reason it always will
beautiful

don't through away your life
thinking ugly thoughts
if you do not see
then learn to
you must
see the spectrum of colors
the shades
how light creates borderlands and therefore shadows appear
listen to life's melody
then sing along with your inner harmony
hum your hymn
fantastic
do not depreciate yourself
do not waste your time
do not accuse yourself
live

a some case

I know money can not buy it all, I know money can not buy inner happiness. still it can help along the way, at least in some cases. to be frank money helps, in itself money is worth nothing thought you ought to realize money can be the key to remove worry, make it possible for you to travel and discover new places, meet people and experience new things. by this you grow as an individual. therefore money is worth aiming at.
nevertheless, money helps to provide life with the extra golden touch, which you are in need of at some points in life and hopefully this is or will be something you can give yourself everyday. because no one, not a single person will give it to you.
also you might need help to see when you are in need of a break from the boring sense of everyday life and give yourself just that something extra. sometimes you need a helping hand without you asking for it. I believe it is called friendship, and here money can come handy.
I find it curious how it is possible to find a friend in someone I did not expect to and how I suddenly turn into that helping friend. in some cases there is a sharp eye needed and contacts is not always necessary for that. and just to see can illuminate someones life, at least for a while.

bänken för oss

jag har hittat en bänk. gått förbi hundra gånger om men inte sett. vad ögonen gör en blind. jag fann oss en bänk. vill sitta på bänken med dig. skrapa med hälen i gruset och blicka ut över husen som utgör standen. kanske sätter jag mig där nu, i solen som ännu står högt. och läser. jag får se.

vem lyssnar du till

björkarna har visst hunnit slå ut, deras blad något större än musöron. jag undrar vad de lyssnar till, eller om de endast hör sitt eget prassel?

young at life and love

artificial love

different
other
not real
dreaming
colors
power
heal
rush
lust
touch
stealing
kisses
rare few
brand new

Berlin for a few days, the class of 2011

early mornings for late nights

reluctant awakening to the reason of the lack of sleep

still eager for another day

having breakfast at four pm and croissants to go in the middle of the night, or the definition might be morning

dancing to the beat another step one step at your feet

sleep on the shoulder to your right

a new setting for a bunch of people

the people in a disguise of old prejudices impressions

a beginning in the beginning of the end of something old to something else, something new

walk talk laugh hysterical and observe

the days passed to quickly by or we had to few... it was wonderful to create memories to have something to save for the future, to remember anew