visst sa du att du skulle förändra dig visst hörde jag dig viska orden, fram mellan fuktiga läppar av hala lögner och inte ens försök. lovord som du trodde skulle ta er någon annan stans. du log lite sa att du skulle bli annorlunda nu att du skulle duga för en sådan som honom, men du ändrade dig halvvägs. jag tyckte nog det var bra.
krampaktigt sträckte du dig ut i verkligheten, med dina handlingar som sa jag vill att det ska vara över nu. du ville visst ha lite lugn och ro. jag lyssnade på dina ord som blev till din egen vaggvisa. svepte dig in i en ljusare värld där du kunde andas för ett tag. en kokong av ögonfransar och verser och refränger där du kunde skrika dig hes.
No comments:
Post a Comment