musiken fyller ut tomrummet mellan dem
de sysselsätter sig, ser inte ensamma ut med fokuset i en för omgivningen okänd värld
självständigheten skriker ut sitt tysta språk
acceptansen är total innanför murarna, där hoppar han omkring som en galen och hon med, hon skuttar febrilt
ingen av dem ser över muren
väggarna är gjorda av identiteter som sitter fast i deras yttre uttryck, stöpta efter samma mall och likväl deras inre tankevärld, tankarna är tåg som färdas på samma spår som inte slits ut med tiden
men vad är det som bygger murarna så höga? och vem är jag att tolka deras dans? för kanske är det jag som inte uppfattar rätt toner
No comments:
Post a Comment