citronfjärilen slungades i vinden, jag försökte gå i samma takt som den. fjärilen kastades av och an i luften, det förvånade mig att en sådan liten kropp till sådana stora vingar kunde hållas samman i dess färd. den kände av groparna som bildades i luften av solen som värmde, fick den att strömma, cirkulera osynligt framför mig.
blåsipporna stod i backen, varför säger vi att de står? framskjutna ur jorden. blåa fläckar som får marken att flacka, som en TV som flimmrar. färgfel. de gladde mig, att de klarat av att återvända. tänk att det låg snö här förut. jag minns den inte längre. förlåter kylan när solen kommer. förlåter snön och det grå slasket när solen ger naturen en nyanserad färgkarta.
och maskrosorna hade pressat sig upp mellan stenläggningen i trottoaren. hur lyckas det växa där? längs dammaiga landsvägar om sommaren där bilarna knappt märks i sin framfart för att de susar så snabbt förbi. täcker vägkanten med en film av smuts. eller i sprickorna i asfalten. att ett frö valt att landa där. rötterna gräver sig nedåt i det ytliga jordlagret och bladen väcklar ut sig mot skyn. den gula blomman, som om några månader kommer förvandlas till en ljusgrå boll, sträcker sig mot solen. kräver dess uppmärksamhet.
No comments:
Post a Comment