det var länge sedan jag lyssnade på musik. det hindrar mina tankar, brukar jag säga. därför antar jag att jag tänkt mycket den senaste tiden. du påpekade det och fick mig att inse att så nog är fallet. att jag bara inte lagt märke till det själv.
det stämmer. jag kan inte lyssna på musik och tänka samtidigt. det låter inte vidare intelligent, men om jag också säger att mina tankar är som meningar på vågor från luften som svävar in från himmelen, kanske du förstår mig bättre. för musiken blockerar mina egna vägar som banar sig ned från skyn, hindrar orden av pärlband från att likt en orm närmar sig sitt byte, fast mycket trevligare, komma slingrandes ned till mig. det är som ett flöde som väcks i min iakttagelse. och orden svävar inte bara ned från himmelen, utan också ut ur varje ting jag ser. tingen och företeelserna är som startskott för beskrivningarna. de börjar där, tar sats och skjuter ifrån. som en simhopperska på sin trampolin. landar först när meningen blir rätt, stämmer överens med vyn.
därför har jag inte lyssnat på musik. för jag har tänkt, tänker fortfarande. men nu, när jag varken vill eller orkar tänka mer, känns musiken gammal, förlegad och fel. ingenting passar. ingenting är rätt. jag har hört det förut. nu vill jag ha nytt. mer.
No comments:
Post a Comment