pulsen smiter åt hårt kring hela kroppen svårt att andas korrekt. jag tar knappt ett enda andetag måste påminna mig själv att andas men jag tänker att kaffe räcker nog täcker nog behovet. stressen blir till en blockad i hjärnan som gör att orden inte går att forma till meningar. för mycket i huvudet som cirkulerar kulminerar i någonting som inte blir till ingenting alls. hur kan ingenting bli? vänder tillvaron upp och ned allt blir aningen fel slår slint slår snett felen bränner till, hett gör ont.
och jag ser friheten långt där framme ack att det är så snart. alla fel och måsten blir till uppenbart när tiden skyndar på stegen vart jag än går. jag skyndar mig så snabbt att jag trots gamla skor får skavsår. med andan en aning i halsgropen och värmen som pressas ut på ryggen tror jag att jag gör det bättre.
No comments:
Post a Comment