moving

here

it

with every dripping drop it grew
expanding from inside
filling to the brim
exceeding the bounds
and it was amazingly inconceivable
that it with your tunes
could grow
and in the absent of you and in the presence of your voice
I understood that this is on another level than what we might think, whatever it might be
because to give it a name would only put up limits and that is the last thing we can do

I am the rain

waste

I found memories. they make me long for the future even more. are you with me for another round baby?

we could fly in that world, because wings where not needed

carried by the smile by the nothingness of air by the absent of solid ground by the will and by the eagerness we would fly only by these supporting us making us steady and your limbs as well as your body would in the world where we could fly be vigorous and your breaths deep and powerful you would through yourself up into the endless sky where birds swam though you would still name it sky and from distance you would call out to me that there was no need to be afraid because the sky was so deep that no one could drown

verklighet parallell

jag jagar bevis som stärker min verklighetsuppfattning
att jag skulle bo i sanningens land
tvetydiga tecken tolkar jag som axiomer för min egen bild
jag försöker veta att jag bor i verkligheten
att det är du som svävar parallellt
men sanningsord svävar endast från tysta läppar

en sommardag

när vi om förmiddagen sågs hade jag kameran med mig. du sa "det är som om man ser mer med en kamera i handen" och jag svarade "mmm" precis innan spegelreflexen dundrade i skuggan under lönnen, då jag förevigade dina händer som knöt en liten bukett inte större än ett lillfinger. vi vandrade på solbelysta gator, fast i skuggan och jag skrattade "ingen fara" åt att du sökte dig dit. vid en fin vägg, där puttsen fallit bort och blottade teglet, bad jag dig att ställa dig. vinden lyfte ditt hår en aning och det var som om luften just i ögonblicket höll andan för att bevara det där, bevara dig i stunden, tills jag tagit bilden och en till för att sedan gå vidare. då och då stötte vi på folk som du kände och som jag kände, för Stockholm är en liten stad och ibland verkar det som om hela Stockholm är Söder, visst kan det kännas så när man för en dag tycks känna alla. och det är så skönt att jag börjat se omvärlden igen, börjat fota.

rädda liv

är det någon mer än brandkåren, ambulansen och polisen som räddat liv inatt?
är det någon mer
som räddat liv med ord?
ord som kedjor som halas ut
att greppa tag i och dras upp med
är det någon mer som räddat liv?
räddat ett liv med en kyss inatt?
räddat ett liv med en varm tunga och långa armar som räcker sträcker sig för att famna om
en famn en hamn till dig inatt
när du inte kunde ta dig hem
någons bröstkorg som blev ditt hem inatt?
är det någon som inatt räddat ett liv med blicken?
som just då valde att se kanske inte valde hade ett val men såg och med blicken
som strålkastare räddade ett liv inatt
för att se såg och mötte
blicken som var en letande tunnel du fyllde den
med ljus inatt
att det kan vara så enkelt svårt att hålla hårt om ett att rädda ett liv om natten inatt?

301

chocolate

Martynka Wawrzyniak and her husband Richard Kern have done a video where he covers her in chocolate. watch it here.
for me it stands for/the message I interpret in the video/is the absurdness of us. the human being in the civilized life, filled to the brim with things we do not take notice of. this video shows how we non stop rejectfully stuff ourselves with things we don't want. how we forget to listen to ourselves, and our body is one part of that half. there is no such things as me and my body. one unit. your body is not a medium of transportation of your head, your mind, your intelligence. they work together, and together they fall apart as they rebuilt themselves again when they both are ready for it.
you may consider this video a bit of offensive to watch. at least I did, somehow. in a euphemism way it describes our lives. anyhow some of us.
thanks Nina Andersson for sending this video to me.

den här gången var det inte jag som skrattade högt

du gick bredvid mig
i värmen
vi pratade och du
skrattade högt
och jag
log för jag förstod inte riktigt vad du skrattade åt
det slog mig att det var du
och inte jag
för annars förut då brukade jag alltid skratta högst