vem

någon har stoppat varm deg i mina öron, den ter sig svällande
och någon har lagt en liten skalbagge som kryper och sticker i halsen på mig, jag undrar vem denna någon kan vara
någon har också hängt ett ok tyngder om mina axlar, de dinglar och har sig så att de skaver
och någon har satt en tving om mina tinningar som klämmer åt riktigt hårt, jag undrar vem denna någon kan vara
någon fick dagen att gå alldeles för snabbt, fick mörkret att springa ikapp och någon börjar redan dra i mina ögonlock, som ett litet barn som inte riktigt når upp till gungan
jag undrar vem denna någon kan vara

foam

so, where are you going?

daily condition

my head at an other place
caffeine rush through my veins
worried thought in my brain
wary eyes flickering back and forth
going up stairs for one more cup
waiting for the time to pass
holding on tight to every millisecond
trying to focus, alas
put the thoughts back in order
delete what I can not affect
utilize the surplus of the energy going
keep my eyes fixed on the screen
a few more sips on the poison potion
write something clever and new
snatch at every sudden motion
one more lick of the morning dew

by Fredric Reshew

yesterday was an incredible shoot. a test which turned out... I am not able to describe. we had som much fun. laughing, talking, listening to good music and the most essential; shooting astonishing pictures. I was told I could do as an excellent muse.
anyways I took a picture of dear andrea when walking from the shoot.

an old magazine

I liked the titles of the stories. and a window is always nice to have a pic of every now and then, don't you think?

175 h senare

efter 13 timmars sömn. jag vaknar upp och känner mig aningen nollställd. minns inte en endaste dröm. inte ett fragment. inte en kulör. inte ett andetag. greppar pennan och skriver några rader. liggandes på mage i sängen. skriver några rader om hur det kan vara.
går upp och slår på kaffe. betraktar dropparnas färd genom luften. det tar en helvetes tid. lama rörelser öppnar kylen finner mjölken. en skvätt mjölk inte mer. så sätter jag mig i soffan. slår på musiken. för att kunna låssas att jag tänker många tankar.

posters at il café

because every single moment is oh so precious

this is Alice and me. we are doing our homework, a lot actually. I came up with the clever idea to take a picture when taking a picture (shown in the first image).

because mac-nerd is the word and a good laughter is the best medicine one can get.

peace out!

the pursuit of happiness

how come consumption have gotten such a great part of our daily life? why does it make us feel better? why does it, at many points make us happy?
by consumption we show others who we are, therefore can we, by consumption, exclude ourself from the large group of people which society is. by consumption we make ourself different, because who wants to be homogeneous? no one.
the social status is also easily distinguishable by the things we buy, what we choose to spend our money on. for that reason we achieve corroboration through the medium of buying things. we show others and we prove to ourself that we are different from them. we are someone, somebody else, somebody else who knows better.
besides, society would not work if it were not for the purchases we do every day. and every day we want something, something new and more. this is a fundamental factor in our actual life.
what pleasure do I find in the virtual moment of buying? what has led to me conditioning the process of buying with such a happiness and success? do I associate success with the ones whom only have a large fortune and therefore always have had the possibility to buy things to themselves to such an extent it becomes superfluous? and everyone wants to achieve that, right??
or does this reflect the priorities I have got in my life? and that consumptions has come to the level that it stands for, as a symbol, my way to what I want to achieve in life, and therefore do I enjoy consumption?
or, is it just fun to go shopping? I am just asking.

idag

och dagen gick utan att jag märkte det
som om tiden inte fanns
som om livet inte gick vidare
och som om solen inte hade sin vandring över valvets virveldans
så omsluter mörkret världen än en gång
och natten börjar långsamt vyssa människorna till ro
och fåglarna som om morgonen sjöng de tystna, med sin underbara himmelssåg
människorna kommer för evigt vandra stadens gator fram
de fortsätter alltid gå
de ser inte varandra, för den ena är den andra lik
och jag som känner mig ny idag, är för dem inte en gnutta, inte alls ett skvatt unik
kanske det är för att jag inte längre går bland dem
på gatorna nere i staden
utan vandrar högt uppe dit ingen någonsin kan nå
där jag är i totalt lugn, i den vildaste harmoni, skvatt galen och en aning paranoid
för bland gator och betong och stenhus i tegel och annat dylikt, går det inte att andas stort nog
inte att skratta, hoppa galet omkring och veta att det inte bara var jag som log

beroende på hur du ser på saken

"titta det regnar!"
"vad hemskt."
"nej, då försvinner ju snön"
"ja, men det betyder att det kommer vara slask i två månader"

love the hipstamatic

and so she came and changed me, changed my life quiet radically and she is here to stay, I decided so, a long time ago, she will lead the way

på imbecill vers jag uttrycker ingenting, men det var inte heller min mening

nu har jag skrivit sida upp och sida ned, för tillfället har jag inget att tillägga, jag vet inte mer
framtiden får utvisa hur det hela blir, ge mig svaren och vad som skall bli mitt nästa tidsfördriv
och jag har skrivit två A4 på vers, mitt huvud är mos, i en enda kommers
ni kan ju härmed läsa utav dessa rader, att här gömmer sig inga svar, bara långdragna svader
om töntiga små saker, om problem i en nittonårings lilla liv, om hur hon trodde att hon var nära ett nytt skeende, ett kliv
ett steg i en annan riktning, det gick hon omkring och trodde och tankarna i henne så förskräckligt grodde
hon hade en rad konstiga idéer, en om andar och en annan om féer
bäst för henne att landa i verkligheten nu, annars går det åt helvete, det vet både jag och du

by nina andersson

from the Mondays session. she is an amazing photographer. together we became very creative, very odd and very brilliant.

head and body in a whirl

downright drained
someone ejected the energy
barely breathing
thoughts revolving my mind
fatigue takes over
toss and turn
twist and tumble
over and out

by nina andersson (iphone pics)

lick raw egg up against a tree, eat snow, climb over a fence, stand upon it, into the bushes, run around in the snow, lie in the snow, dangle from a tree branch, jump crazily around. that's pretty much what I do when woking.

iphone pics;

the prisoner of the lack of expression

the frustration of not being able to express myself is taking over all my senses it is expanding inside of me soon very soon I will explode by its force
the words are too many the pictures I want to recreate with them are to delicate detailed to be explained by mere words I would never succeed it would become a book and it would still not be enough
trying to pin down trying to paint with words page after pages has been written and none of them is sufficiently accurate it is a puzzle with no pieces a book with no words a song without a melody the meaning of the words are missing

when the heart swells with hapiness

I sat by the end of the table,
watching you
talking
I admired you and astonished by you,
your smiling faces,
you shone
how come I have been so fortunate?
I smiled back in amazement,
realized it was something I had to accept;
you are the best. the very best.
you know me too well.
everyone of you have got a piece of me
and I am glad you kept the pieces I gave you,
I am eternally grateful.
thanks.

tango is for more than two

you, who figured out something so incredible and outstanding,
and are so willing to keep yourself upon the highest pillar of them all,
can therefore not explain your finding for us,
only because you think so highly of yourself we aren't worthy to undersand it
and you would not undertake the mission to explain to us either.
then, what is you finding worth, if no one but you know of it?

by vnuk and the cherries

framtidens oro som kryper på, av andras frågor jag ännu inte kan besvara, för att jag inget vet

jag kände inte kylan, jag såg snön men kunde inte ta till mig den. gatorna var klädda i ljus. fötterna masserades mot den ojämna marken för varje steg. kroppen började andas. armarna pendlade längs sidorna, väckte dem och händerna till liv. tankarna var lite var stans. de flög fritt upp mot den mörka himlen.
jag hade just pratat med dig i telefon. du berättade om din andningspaus. känna efter. ja, och fan vad alla svenskar ska planera. framtiden framtiden framtiden, och vad ska du göra sen då? jag orkar inte det tjafset. om det är misstag ni tror att jag kommer göra, visst, då gör jag mina misstag. varför så rädda för att göra fel? är det inte vad vi i vanliga fall kallar erfarenheter? jag tänker inte planera nu, kan inte och vill inte. varför känner jag ens att jag måste? är det inte det vi inte planerar som brukar bli aldra bäst? när vi inte tänker efter så mycket, utan istället känner vad vi vill och går på intuition? och mål och drivkraft och drömmar har jag så det räcker till alla. oroa er inte. jag ska inte oroa mig, hade jag tänkt.

future lie

I relay on the future
I relay the future on myself
on the future I relay myself
to be better, to get better until
I lose myself
in the present
the time will change
I will change time
time wil change me
and so take me forth
I will take time, I will take myself forth.

+1

congratulations, one year older
feeling not as small as last year, lucky me
how time and experience change us, incredible
though I decided my changes, therefore they came true, good for me
what will I decide on next? not even I can tell
quiet a big year ahead, no more school, good for me
free will, what do I want?
and my relatives will come over,
there will be cake, I made it for the first time
wonder how many first time:ers there will be this year, quiet many last year
I decide upon it,
my life I mean, good for me.

someone else

why do you want to be somebody else,
someone you're not?
what are you aiming to achieve,
to become someone you're not?
why aren't you enough,
"just" who you are?
why strugge to become the person you do not find a purpose in being anyway?
or, have you started your hunt as a cause of your lack of purpose?
I am just asking.

a small change, which made me feel more me

(cmd+a)+(cmd+delete)

trying to write,
all I typ I erase,
even this.
not clear enough, to clouded
not accurate enough, to clouded
time may give me perspective
time may change my view
trying to write,

all I typ I erase,

even this.

cigarette

when life sucks; you take a cigarette
when life's at its top; you take a cigarette
and when life's a bitch you fuck it back, taking a cigarette
and then it all feels much better, when taking a cigarette
motherfuckers who invented them,
God bless those.