jag gillar att åka buss. jag gillar att åka buss så mycket att jag känner att jag unnar mig att åka buss. det tar längre tid än tunnelbana. när jag inte har bråttom, då åker jag buss. när jag vill tänka lite extra, då åker jag buss.
sätter mig längst bak och tittar på sätena som skramlar med bussens girningar i dess framfart över buckliga vintergator. sätter mig längst bak och tittar på folket. på gatan och passagerarna som stiger på. på barnen med sina föräldrar eller den som sitter ensam, lyssnandes på musik eller den som pratar i telefon. så sitter jag där och undrar vilka liv de lever, medan jag kan fundera på mitt.
tittar på staden som åker förbi, fast jag redan vet hur det ser ut för jag har åka just den bussen tusentals gånger förr, fram och tillbaka. men alltid är det något nytt, något som är annorlunda. standen är en variabel av människorna och naturen.
No comments:
Post a Comment