idag

och dagen gick utan att jag märkte det
som om tiden inte fanns
som om livet inte gick vidare
och som om solen inte hade sin vandring över valvets virveldans
så omsluter mörkret världen än en gång
och natten börjar långsamt vyssa människorna till ro
och fåglarna som om morgonen sjöng de tystna, med sin underbara himmelssåg
människorna kommer för evigt vandra stadens gator fram
de fortsätter alltid gå
de ser inte varandra, för den ena är den andra lik
och jag som känner mig ny idag, är för dem inte en gnutta, inte alls ett skvatt unik
kanske det är för att jag inte längre går bland dem
på gatorna nere i staden
utan vandrar högt uppe dit ingen någonsin kan nå
där jag är i totalt lugn, i den vildaste harmoni, skvatt galen och en aning paranoid
för bland gator och betong och stenhus i tegel och annat dylikt, går det inte att andas stort nog
inte att skratta, hoppa galet omkring och veta att det inte bara var jag som log