en sommardag

när vi om förmiddagen sågs hade jag kameran med mig. du sa "det är som om man ser mer med en kamera i handen" och jag svarade "mmm" precis innan spegelreflexen dundrade i skuggan under lönnen, då jag förevigade dina händer som knöt en liten bukett inte större än ett lillfinger. vi vandrade på solbelysta gator, fast i skuggan och jag skrattade "ingen fara" åt att du sökte dig dit. vid en fin vägg, där puttsen fallit bort och blottade teglet, bad jag dig att ställa dig. vinden lyfte ditt hår en aning och det var som om luften just i ögonblicket höll andan för att bevara det där, bevara dig i stunden, tills jag tagit bilden och en till för att sedan gå vidare. då och då stötte vi på folk som du kände och som jag kände, för Stockholm är en liten stad och ibland verkar det som om hela Stockholm är Söder, visst kan det kännas så när man för en dag tycks känna alla. och det är så skönt att jag börjat se omvärlden igen, börjat fota.