ett mellanrum
fyllt med blott ingenting, ändock laddat långt över sin egentliga kapacitet, det brukar bli så med oss
inte mer än en decimeter ifrån, nej verkligen inte längre än så för jag kunde höra dina andetag
och i tomrummet mellan oss rymdes alla frågor och tankar men knappt några svar
ett mellanrum
explosionsartat och förvirrat till den grad att det gick att ta på, men ingen av oss rörde vid det
när sedan avståndet ökade, med det steg jag tog tillbaka fick luftdraget svaren att strömma till
sanningen blev uppenbar i mellanrummet, i det som ingenting var, det var där sanningen kunde ta sin plats
och mellanrummet kunde tydligen säga mer än orden, som sas men sällan yttrades men som nu vågade sägas för att det trots allt var för sent
och det som aldrig hände ska vi inte ens tala om, aldrig tala om skulle jag säga
No comments:
Post a Comment