mina vänner säger att mitt kök är speciellt. att just mitt kök är mysigt. jag undrar om det har med mig att göra, vilket snarare är en självgod önskan än en reell fråga, eller om det är tack vare stunderna vi delat i mitt ljusblå kök. jag tror det. tack vare timmar av att dricka te och prata. och frukostar. här sitter jag i alla fall nu, ovetandes om att klockan hunnit bli strax över ett. la märke till det först nu. samtal kan få mig så uppslukad. innan jag skrivit klart det här kommer den tickat närmare två, vilket är ett logiskt faktum. ens dumt att nämna, vi vet ju alla att tiden går. i mitt kök sitter jag och funderar på mitt livspuzzel. jag frågar mig vart jag vill ta mitt liv, här näst. för den sista skoluppgiften har jag lämnat in. vad jag skrek av lycka i fredags! övergången mellan skolliv till icke-skolliv är ett helt nytt kodat system att sätta sig in i. även fast jag jobbat sedan tidigare är det här något helt nytt, som jag måste och vill förstå mig på. just nu är det som om jag försöker greppa tag i massa olika trådar men det går inte riktigt... jag behöver mer tid och tiden behöver också att jag väntar in den.
i köket svävar en kemisk doft av hallon på mittemellannivå. för mitt aceton luktar hallon och jag skall måla om mina naglar. hon på salongen gjorde dem ljusa men jag sakll göra dem svarta. jag kände att det skulle passa morgondagen. jag dricker Ramlösa också. förut tyckte jag inte alls om mineralvatten. ett dumt påfund som smakade beskt var det. jag har druckit en halvliter. förmodligen ska jag gå och lägga mig nu. jag vet inte. förpliktelser har jag inte direkt, men är stressad ändå. kanske vill jag måla. kanske bör jag måla. jag vet inte men det gör inget heller.
No comments:
Post a Comment