staden som tänker

gator som tar slut bortom ögats förmåga, som jag vet fortsätter långa och smala efter det. gator, om jag kan kalla dem vidsträckta, som springer ikapp med solen och som löper tätt inpå husens väggar. gator som doftar av regn och som med dess framfart sköljs rena från skiten. gator som blänker i solen. gator som leder mig rätt och som leder mig fel, när jag inte vet. eller gator som hjälper mig att gå bort tankar, lägga dem längs med trottoaren och låta gatusoparna ta hand om dem om morgonen. gator som jag gått tusen gånger om, gator som påminner mig om dig. andra gator, nya gator får mig att glömma eller se nytt tänka nytt inse nytt eller som håller mig kvar vid tanken.
den senaste tiden har jag märkt att jag gillar anblicken av tomma långa gator.