vid sidan av min säng, på mitt nattygsbord har jag en vit bok med spiralrygg och ett gummiband runt, för att hålla tätt. i sig är det ganska värdelöst, skröppligt om inte annat, men det har blanka sidor.
för någon vecka sedan, säg var det inte mer? sa du att det skulle göra mig gott att skriva ned vad som är bra med varje dag, vad som är bra med mig och kanske också vad jag är tacksam för i livet, att jag skulle lära mig att tänka i de banorna och på sikt, på sikt skulle det förändra mig, precis som det skulle förändra dig om du också skrev. jag sa kanske ja, det skulle nog vara något.
och för varje sida jag fyller minskar bokens värdelöshet och det är fint att det är lite skröppligt. stundom känner jag även min minska med den, så som jag kan känna ibland, jag tror även du har känt det. när rymden är oändlig.
det är inga stora saker jag skriver, inga övermäktigheter eller självhyllningar... jag behöver inte vara bäst för att känna att jag är bra. utan jag skriver de små detaljerna som ingen annan kan se, som jag gör varje dag. och i blocket sparar jag dem. där finns de bevarade och vardagsdetaljerna blir inte så värdelösa som de annars hade varit och jag tror att kanske ja, på sikt kommer det göra gott. men just nu har jag bara lite svårt att se.
No comments:
Post a Comment