en lättnad att höra annat pladder. slippa fjortisgnabb om vem som sa vad. utan i smyg ta del av andra konversationer, där personerna utbyter ord. väsentligheter. skeenden. lyssna till ryskans böljande vågor, höra dess stigande och dess fall. njuta av att ingenting förstå och ändock, och kanske just därför beundra dess rytmik och klang. jag ler vid deras skratt.
en skillnad att bli bemött med leenden när jag i mina tunga skor stövlar in på caféet. vid disken ta av mig solglasögonen och få responsen "vad fin du är" och som svensk mumla en smått generad tacksägelse till svar. stiger in i salongen, sänker drastiskt medelåldern. är det därför de ser upp och ler, de gamla? som med en förträfflig vana äter sina bakelser och trots att de gjort det i en evighet längre än vad jag kan föreställa mig, unnat sig en bakelse varje onsdag eller varje dag vid klockan två, gör de detta med det yttersta närstudium, betänkenhet och omsorg. en respekt mot verket och konditorn som inte finns idag hos dagens folk (?), oj jag låter visst som de sura och bittra men håll med mig att respekten har svalnat... deras syn har blivit sämre och rörelserna långsamma. kanske är det jag som ser det så. kanske känner de sig fortfarande 25 och att deras rörelser, i deras sinnen fortfarande är mjuka, lederna nyoljade gångjärn och synen, ja den blev ju redan dålig vid 45. så kanske det inte är så stor skillnad när allt kommer omkring, från nu och då, men tänk vad de hunnit vara med om. en omvälvande utveckling. jag undrar över deras historier, som format dem och därmed deras liv.
No comments:
Post a Comment